Mitt första triathlon!
Äntligen vågade jag! Igår var jag deltagare i Ekängen triathlon. Vår lokala tävling här i Ekängen. Detta var helt utanför min bekvämlighetszon. Har varit åskådare i många år men inte vågat delta. Efter uppmuntran från familj och vänner anmälde jag mig. Jag hade ju alla prylar förutom triathlondräkt. Jag köpte en billigare på Decathlon.se. Hann dock inte träna något i den innan loppet men den satt som en smäck. funkade kanon! Kan verkligen rekommendera decathlon! Har handlat där flera gånger.
Racereport:
Jag kände mig inte speciellt förberedd. Har tränat simning, cykling och löpning var för sig men inte tränat särskilt mycket på växlingar och att göra momenten i en följd. Närmare bestämt hade jag tränat cykling och löpning i följd en endaste gång, 6 dagar innan loppet. Hade läst diskussionstrådar och kollat på klipp på Youtube. Min målsättning med loppet var att inte komma sist samt att komma i mål på 1:30.
På tävlingsdagens morgon var det molnigt ute men ganska varmt. Jag tog jag mig till de olika växlingsområdena och placerade ut alla prylar. Cykelprylar på transision 1 och löparskor på transion 2. Loppet innehöll 400m simning i Roxen, 16km cykling runt Ekängslandet och 5,5km löpning runt samhället.
Galet nervös innan start. Det jag var mest nervös för var simningen. Nervositeten släppte något i vattnet innan start. Jag hann vara i vattnet några minuter innan, hann vänja mig vid temperaturen vilket var positivt. 19 grader i Roxen. När startskottet gick började jag med crawl men det var svårt då det var trångt i vattnet. Gick ganska snart över till bröstsim. Simningen var tung eftersom vattnet var strömt. Simning är heller inte min starkaste gren. jag är ingen stark simmare. Merparten av deltagarna började med crawl och gick över till bröstsim.
Vid transion 1. Växling från sim-cykling blev jag glatt överaskad av familj och vänners hejarop! Fick ny energi och sprang upp för backen med cykeln. Väl på cykeln kändes det tungt från början som det gör vid alla växlingar. Efter några minuters cykling kände jag mig stark och tryckte på. Solen tittade fram och det var perfekt temperatur för triathlon. Jag cyklade om en hel del deltagare och tog in många placeringar på cyklingen. Jag visste redan innan att cyklingen skulle vara min starkaste gren. tryckte därför på extra. När jag i rasande fart intog transion 2 -växling cykel-löpning hörde jag mitt namn ropas upp av speakern och familjen stod även här och hejade på. När jag bytte från cykelskor till löparskor såg jag att jag var blodig på ena benet. Jag hade snavat på en sten vid uppstigningen från vattnet men inte känt eller noterat såren. Var helt inne i tävlingen och hade adrenalinpåslag.
Till en början kändes löpningen väldigt tung men jag visste att det skulle lätta efter ett tag. Jag försökte hålla ett tempo lite över vad jag egentligen orkade. Ökade tempot på slutet och spurtade i mål på 1:18. Detta resulterade i en 7:e plats bland damerna. En härlig endorfinkick fick jag å köpet också! Blev mottagen av min fina familj och vänner. Jag är sjukt nöjd med mitt första triathlon. Var hur kul som helst och det blir fler gånger! Så glad att jag vågade!
