Min halvklassiker del 1. Halvvättern!
Igår påbörjade jag min halvklassiker! Förra året exakt samma dag körde jag Tjejvättern. I år blev det Halvvättern! En fantastisk upplevelse på många sätt!
Vädermässigt var det stor skillnad. Förra året var det en strålande dag 26 grader och sol., ingen vind. I år motvind, regn och snålblåst med några få solglimtar. Verkligen en utmaning med vinden!
Här kommer en rapport från loppet!
Racereport:
Jag kom till evanemangsområdet två timmar innan start. Fick med mig en vän som vinkade av mig i starten. God tid att hämta nummerlappar, shoppa loss i stadiumbutiken och få rätt lufttryck i däcken. Var glad att jag hade cykeln nyservad med nya däck. Strax innan start hörde jag hur en deltagares däck smällde. Inte kul! Var pirrig precis som man ska vara innan start, men inte lika nervös som förra året. Jag kände mig bra förberedd med mina 70 träningsmil i benen. Jag placerade mig först vid startlinjen för att slippa trängsel.
Väl ute på banan märkte jag stora skillnader från tjejvättern. Det var mer klungor och deltagarna var mer vana cyklister. Mer fokuserad cykling. Merparten tittade sig för och gjorde tecken innan de körde ut i "omkörningsfilen". Apropå det så låg jag mer i omkörningsfilen än vad jag trodde jag skulle göra! Jag hittade också snabbt en klunga att ligga bakom. Stämningen var god och jag kände mig inte ett dugg ensam även om jag körde loppet ensam. De första tre milen fram till Omberg var till skillnad från förra året väldigt slitiga! Det blåste motvind och regnade. Väl uppe på Omberg kickade mitt adrenalinsystem igång och jag susade ner för branterna som förra året! Synd att det är en korsning precis vid Ombergs fot så jag var tvungen att bromsa. Efter Omberg var det blåsigt på slätten igen fram till Ödeshög. Jag stannade på depån där för att ladda med energi. Jag hade med mig Enervit carbotabletter som jag tryckte i mig tillsammans med kardemummabullar och bananer. Jag laddade med mer energi i år jämfört med förra året. Det märktes för benen blev inte lika stumma. Fantastiska vyer över Vättern och vallmofält på slätten. Därefter ner till Vida Vättern mot Gränna och vi såg över till Visingsö.
Vidare mot gränsen till Småländska höglandet med mer skog och vindlande härliga cykelvägar! Denna etapp var bland den bästa cyklingen jag varit med om! Skogen gjorde att vinden dämpades, solen tittade fram och jag kunde dra på. På denna sträcka var jag med om en ny sak. Jag hade släppt klungan i depån sen ett par mil och såg ingen cyklist framför. Jag trodde att jag cyklade ensam. När jag sneglade bakåt såg jag ett helt tåg med cyklister som låg på rulle efter mig. På grund av vinden så hörde jag inte att jag hade cyklister tätt bakom mig. Jag drog ett helt gäng cyklister på halvvättern!!
Tyvärr var det flera olyckor på sträckan och ambulanser kom med blåljus. Några blev också hämtade med följebilar. Första olyckan skedde redan efter 1,5 mil. Tyckte så synd om dem som fick bryta sitt lopp!
När jag efter ett 10 mil kom ut på östgötaslätten igen och skymtade Omberg så kändes det som jag var på hemmaplan och nära till mål fast det var fem mil kvar. Sträckan mellan Rök , Väderstad, Skänninge fram till målet i Motala var den mest lättcyklade etappen på hela loppet. Förra året var benen stumma och kroppen trött här. I år drog jag på ordentligt och benen var starka. På upploppet i Motala kände jag mig stark och drog på i nedförsbackarna. Väl i mål möttes jag av den bästa hejaklacken. Min familj och mina barn!
Jag gick i mål på 6:40 och är nöjd med det med tanke på vädret och att jag körde loppet ensam. Kan varmt rekommendera att cykla Halvvättern. Tjejvättern fast roligare! Riktig träningsglädje!
